Att bära på minnen

Uppdaterat: jan 11

Skribent: Monika MB


I det veckade gråfärgade skikt som utgör hjärnans yttersta lager

placerar jag minnet av dig

tiden passerar

du överförs till hjärnbarken

min trådlösa hårddisk, jag bär omkring på

det som alla andra kallar för minnen

är händelser som kan berättas

om på nytt

de andra delar ut sina minnen som kort

samlade runt bordet med klibbiga ölringar

men jag kan inte prata om oss

när du inte finns kvar


F​orskningen säger:

varje gång vi plockar fram ett minne håller det i våra händer

lagras det igen

ännu djupare,

ännu lättare att plockas fram på nytt



rekonsolidering

latin: re- 'åter' + consolidare {uttal: kånnsållida ́re} befästa



en process

av att ständigt lagra minnen på nytt

en process som

gör minnen sköra och opålitliga

J​ag vägrar minnas oss

då jag kommer putsa vår berättelse

det var alltid sommar med dig

inga andra årstider fanns

kalendern som hänger på min köksvägg

fyller jag med ögonblick jag inte kan hålla isär


F​orskning säger

våra långtidsminnen lagras

utspridda

på hjärnbarkens många platser


hjärnan består av hundra miljarder nervceller

det kan jämföras med

antalet stjärnor i en normalstor galax

de flesta tätt packade i tillsammans

T​änk dig

en avbildning i form av ett hologram på en glasbit

som sedan slås sönder

det sägs att

en nästan komplett bild blir synlig

i varje enskild skärva kommer jag se

ditt leende

långsamt förvrängas

i

min trådlösa galax, jag bär omkring på