Att bära på minnen
Uppdaterat: 11 jan. 2021
Skribent: Monika MB

I det veckade gråfärgade skikt som utgör hjärnans yttersta lager
placerar jag minnet av dig
tiden passerar
du överförs till hjärnbarken
min trådlösa hårddisk, jag bär omkring på
det som alla andra kallar för minnen
är händelser som kan berättas
om på nytt
de andra delar ut sina minnen som kort
samlade runt bordet med klibbiga ölringar
men jag kan inte prata om oss
när du inte finns kvar
Forskningen säger:
varje gång vi plockar fram ett minne håller det i våra händer
lagras det igen
ännu djupare,
ännu lättare att plockas fram på nytt
rekonsolidering
latin: re- 'åter' + consolidare {uttal: kånnsållida ́re} befästa
en process
av att ständigt lagra minnen på nytt
en process som
gör minnen sköra och opålitliga
Jag vägrar minnas oss
då jag kommer putsa vår berättelse
det var alltid sommar med dig
inga andra årstider fanns
kalendern som hänger på min köksvägg
fyller jag med ögonblick jag inte kan hålla isär
Forskning säger
våra långtidsminnen lagras
utspridda
på hjärnbarkens många platser
hjärnan består av hundra miljarder nervceller
det kan jämföras med
antalet stjärnor i en normalstor galax
de flesta tätt packade i tillsammans
Tänk dig
en avbildning i form av ett hologram på en glasbit
som sedan slås sönder
det sägs att
en nästan komplett bild blir synlig
i varje enskild skärva kommer jag se
ditt leende
långsamt förvrängas
i
min trådlösa galax, jag bär omkring på