• EQUALIZER MAGAZINE

Black Lives Matter

Uppdaterad: jun 17

Skribent: Mona Monasar

Bild: Selma Kaplanoglu


Jag klarade inte av att se videon på George Floyds mord, men jag har inte kunnat sluta läsa om vad som skedde och vad som nu sker. Jag följer demonstrationerna så fort jag kan komma åt Twitter och Instagram. Stänger av och mår illa. Nyheterna blir värre och värre, och samtidigt har man folk på hemmaplan som förminskar det systematiska våldet afroamerikaner och svarta människor utsätts för. Vägrar prata om det systematiska, väljer att skriva artiklar om att det minsann är rasistiskt att uttrycka en trötthet över en oförstående och oemottaglig vithet.


Blir det obekvämt när en spegel hålls upp mot majoritetssamhället och de får se för ett ögonblick vad deras aktiva val att blunda har lett till. För låt oss inte låtsas som att det som sker är på grund av tragiska olyckor, det är det inte. Det våld som sker är aktiva val av ett våldsmonopol som i sina dödsryckningar kämpar för att hålla liv i det system det skapats för att upprätthålla. Och resultatet är mördade och publikt lynchade svarta kroppar.


De som sägs beskydda en avrättar svarta människor på öppen gata. Att USA brinner är inte konstigt, hur denna brand inte kan vara evig är det konstiga. Jag vill vara hoppfull och tro att denna gång, då måste det ske någon förändring. Men det är väl snarare önsketänkande, men vad annat kan jag göra. För hur förklarar jag hur den här tröttheten sipprat in i mitt jag. Den sitter djupt i mina ben och jag kan inte förstå hur jag ska existera i den här världen. Vi är trötta på att konstant behöva be er förstå att våra liv också har värden. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är för de på plats i USA nu som demonstrerar, om jag är såhär trött kan jag inte föreställa mig hur den kroniska tröttheten upplevs av de.


En dag snart ska jag skriva en text om varför jag som svart i Sverige inte kan lyfta ett finger utan denna trötthet som genomsyrar mig, men idag och imorgon samlar jag kraft för mina syskon på andra sidan Atlanten. Idag och imorgon sörjer vi och hoppas att ur mina syskons kamp växer ett värdigare samhälle fram som inte lynchar sådana som dom och mig på öppen gata.


Här kan du donera till Black Lives Matter-rörelsen och relaterade syften

  • Facebook
  • Instagram
  • LinkedIn

© 2018 WENDY FRANCIS

© 2020 SELMA KAPLANOGLU & EVELINA BRAVO