Drömmer om blommor


Bild: Elsa Spång

Skribent: Rakel Mansten Bruchfeld


man kunde höra regnet under mina skosulor när jag gick in genom dörren jag sa hej jag vill ta ett hål i örat går det det gick frisören med vitblont hår sa att det är fint med flera hål sådär mm instämde jag jag visste inte om jag verkligen tyckte det men ibland säger jag saker jag inte menar som att det inte gjorde ont när smycket penetrerade min hud när det visst gjorde det mitt öra var rött och pulserade som ett litet hjärta med en plastblomma i i flera timmar efteråt och jag tänkte på sextonåriga rakel kände en ömsesidighet som hade gått vilse

ibland ljuger jag om saker som inte spelar roll inte så ofta att det är oroväckande vilket gör det till en liten sötsak som bryter av de monotona vågorna av vardag som avlöser varandra en efter en och sen en till på det det är sockersmak i munnen när jag säger att jag nog ska gå ut imorrnkväll till min äckligt snygga kollega som om liksom jag kommer ligga i min säng å inte ligga det vet jag ju men inte ens min säng är en oas längre det var en jättestor spindel där igår som kröp målmedvetet över täcket jag skrek och sov i mammas säng

...

det är som att det är höst för första gången de röda löven är så nostalgiskt vackra och luften krispig som havreflarn jag tror inte jag såg dem förra oktober löven alltså

då fanns det inga enkla nöjen det var en total avsaknad av simplicitet på så sätt känns det okej nu att jag inte skriver hälften så mycket längre och att jag inte har varit full på en månad jag har aldrig känt mig så vuxen och grå men heller aldrig så lugn som ett träd med rötter i den lilla stormen som är mitt liv men om natten struntar jag i allt det då skiter jag i rötter och stillhet om natten drömmer jag ju om att bilda knoppar

drömmer om att

brista skrika å spricka ut i blommor.