• EQUALIZER MAGAZINE

Fräscha början-effekten och att inte orka carpa mer


Skribent och bild: Indra Fredholm.

Här kommer en Hot Take: inget känns bättre än när sommarens sista adrenalinpumpade dagar äntligen är över. Missförstå mig rätt - jag älskar sommaren mer än jag älskar att vinna i Alfapet. Alltså jättemycket. Men de där sista svettiga ögonblicken när man febrigt försöker pressa maximal njutning ur frukostar på balkongen, barfotafötter och vattenmelon för 15 kronor kilot gör mig alltid stressad. Det finns en desperation i det som håller på att rinna en ur händerna. Varje år är det med fasa som jag upptäcker att pennskrin, almanackor och skolmappar börjar dyka upp i skyltfönstren, men när det blivit september och det första höstregnet sköljer över stan kan jag äntligen slappna av. Som Danny Saucedo skulle säga: det uppstår en kognitiv dissonans mellan kärleken till solen och värmen och den fullkomliga utmattningen som kommer med att försöka göra det absolut mesta av sommarslatten. För man blir så jävla trött på att behöva carpa hela tiden.


Så nu när hösten officellt börjat känner jag att en tyngd har lyfts från mina axlar. Att få byta shorts och klänningar mot långbyxor, koftor och halsdukar har alltid gett mig fjärilar i magen. Jag minns hur 12-åriga jag fullkomligt pissade på sig av tanken på att få klä sig i höstfärger som mörklila, vinrött eller senapsgult. För några veckor sedan, när jag drack mimosa på tom mage på en solgassande balkong, deklarerade en vän att hösten är som ett bättre nyår. Det är inte första gången jag hör det och jag kan inte annat än hålla med. Varje år vid tolvslaget lovar jag mig själv att det här ska bli året jag blir snäll mot mig själv, växer en decimeter, börjar komma i tid, lyckas gå ner i spagat eller något annat fullkomligt otroligt som förstås aldrig blir av. Första januari vaknar jag tillsammans med resten av Sverige med glitter på huvudkudden, lakanskrynkel på kinden och bomull i hjärnvecken och har redan misslyckats med minst hälften av punkterna på min lista. Nåväl, kanske nästa år.

Nyår är den officiella nystarten för många, men hösten borde få mer cred. Löven skiftar färg och man vill genast vända blad. Vem orkar förresten skriva upp sig på drejningslektioner i januari? Bara tanken får mig att vilja självdö. Gå i ide i alla fall. Det är bara logiskt att man blir extra sugen på att börja dansa bachata, brodera eller färga håret rosa (erkänner mig skyldig till det sistnämnda) när man har pillat naveln hela sommaren, i hemlighet börjat förakta träden för att de är så envist tråk-gröna och sig själv för att man inte ätit tillräckligt många kilo vattenmelon.


Oavsett om man lyckas hålla sina nyårslöften, eller kanske hellre höstlovar, så finns det en förklaring till den här nystartstendensen. Det kallas The Fresh Start Effect, men jag kallar det fräscha början-effekten för jag tycker att det låter roligare. Forskning har nämligen visat att fler startar på nytt efter nyår, till hösten eller kanske i början av en ny vecka eller månad. Det kanske låter uppenbart, men faktum är att vi blir mer motiverade att förändra oss vid övergångar och tidsmarkörer, som vid ett nytt års början eller en födelsedag till exempel. Ju större markörer desto mer motiverade är vi att starta om. Det finns till exempel föga förvånande en mätbar uppgång i Googlesökningar på ordet “diet” och antalet gymbesökare i januari. “Men vad i hela Friskis namn” kanske du tänker. “Varför inte bara starta om på typ en onsdag?” Tja, kan du i ärlighetens namn säga att du någonsin själv tänkt “Nu jäklar när klockan blir 15.23 ska jag börja mitt nya liv!”? Det är dock en bra fråga gullet, smulan, mitt mumsiga lilla geléhjärta, för det finns faktiskt en förklaring. När man bestämmer sig för att nästa vecka blir veckan som jag till exempel på riktigt ska börja äta veganskt är det som att man går in i en ny fas i livet. Man lämnar sitt forna mjölkdrickande grismördar-jag bakom sig och blir som pånyttfödd. Det här tänket gör det lättare för oss att förändras och hålla vad vi lovar. Vegan-jaget skulle ju aldrig komma på tanken att trycka en dubbel cheese eller en kebabrulle efter en blöt kväll på Carmen.


Så till dig som sörjer sommaren nu när trädens färgskrud briserar som ett fyrverkeri: bestäm vem höst-du ska vara. Skaffa lugg, lär dig spela mungiga, tänd det där doftljuset som du alltid sparar till speciella tillfällen. Jag inser att vi är farligt nära Carpe Diem-territorium här och jag vill understryka att jag absolut inte äger en väggdekal som det står Live, Laugh, Love på, men det är inget fel i att utnyttja fräscha början-effekten. Och skit i att carpa om det inte är din grej, du behöver inte ersätta lastbilslasterna av vattenmelon med äpplen. Du behöver faktiskt inte ens lära dig spela mungiga än. Det är ju ändå nyår om tre månader.

  • Facebook
  • Instagram
  • LinkedIn

© 2018 WENDY FRANCIS

© 2020 SELMA KAPLANOGLU & EVELINA BRAVO