• EQUALIZER MAGAZINE

Här står jag och andas

Uppdaterad: jun 17

Skribent: Agnes Magdalenic Rijetkovic

Bild: Frida Littorin, @casateck


Min nivå av flummighet har landat i att jag står och andas mitt i en gatukorsning. Jag står där och ser folk springa förbi åt alla håll och alla rusar. Alla har så bråttom och jag hinner inte med någonting för jag står bara där i korsningen och andas. Typiskt att den är mellan Ringvägen och Hornsgatan och att stunden förmodligen ger mig lika svarta lungor som om jag hade rökt i sjuttio år.


Men jag står kvar. Det är så skönt att släppa kontrollen emellanåt. Övertala mig själv att jag inte behöver styra varenda sekund och springa bara för att jag kan. Sluta utmana mig själv med att kolla om alla bilar är på lagom avstånd och jag kan hinna över. Hinna hem. Fast än ingenting är brådskande.

För egentligen är det ingenting som är så pass viktigt att jag ska riskera mitt liv med att kuta över vägen för att spara två sekunder. I slutändan löser sig saker ändå och det är mycket skönare att ha sin andning kvar i bestånd.

Det är precis så jag tänker när jag står där. Jag väntar på att den röda gubben ska bli grön. Lite som en symbol för allt annat i livet. Att det inte är vi själva som styr över allt. Det går inte. Ibland är det något annat som bestämmer vad som ska ske och var man ska vara. Oavsett om det är på vilken sida av gatan jag ska stå, eller om det handlar om något större som restriktioner och rekommendationer kring smittspridning och distansliv. Det är inte jag som väljer. Det är den röda gubben.

När jag står mitt i avgasmolnet och väntar på min tur att gå över är det inte för att jag är rädd för bilar. Jag gör det för att visa mig själv att jag har mig själv. Att det är okej att låta saker gå som de går, utan att behöva lägga sig i och fixa hela världen. Ibland räcker det faktiskt med att bara stå kvar och se saker passera. Sluta kompromissa. För det enda jag har när jag kommer över till andra sidan är mig själv.

Därför står jag med min andning och funderar över om Språkrådet någon gång kommer att lägga till gatukorsningsmeditation till en nyordslista. Plötsligt blir det grönt och jag är lite lugnare än jag hade varit om jag sprungit över.

  • Facebook
  • Instagram
  • LinkedIn

© 2018 WENDY FRANCIS

© 2020 SELMA KAPLANOGLU & EVELINA BRAVO