Skribent: Emma Lager
För några år sen hade min pappa det här samtalet med en arbetskollega. Det var kaffepaus och min pappa småpratade med kollegan, som också stod och väntade på att kaffet skulle bli klart. Min pappa frågade hur allt var och han fick ett snabbt svar “bra”. Sedan fick pappa samma fråga, men då hände något ovanligt han svarade “jag mår fruktansvärt”.
När människor ställer frågan “hur mår du?”, förväntas man få svaret ”bra”. Men ofta stämmer inte det med verkligheten utan snarare är det ett svar som man säger per automatik oavsett hur man egentligen mår.
När det kommer till att prata om sin psykisk ohälsa så är det ett känsligt ämne och speciellt när det kommer till kretsar där män rör sig. Som barn lär sig pojkar att inte visa känslor och om pojkar skulle visa känslor, reagerar omgivningen med kommentarer som “var en man”. Jag minns i grundskolan på rasterna hur lärarna tog hand om oss flickor om vi ramlade och slog oss, men om en kille ramlade fick han kommandot “ryck upp dig”. Jag såg hur mina killkompisar gick från att gråta öppet när de föll, till att bita hårt i läppen för att hindra tårarna att falla. Att våga fälla en tår, resulterade i nedlåtande kommentarer från grabbarna i klassen i veckor eller till och med månader. Många av mina killkompisar mår dåligt på grund av de mansnormer som existerar idag. Normer som upprätthåller ideal som machokultur, där våld dominerar mellan män och i mäns relationer med kvinnor. Tecken på styrka är våldsamhet och detta leder till konflikter och otrygghet i relationer och i samhället i stort. Det finns inget utrymme att bejaka mänskliga känslor som rädsla, oro och smärta.
Tyvärr vågar inte många män få professionell hjälp med sin psykiska hälsa, då det fortfarande är tabubelagt.
I dagens samhälle mår många unga och gamla män dåligt. Det är män som står högst i statistiken när det kommer till misshandel, missbruk, övergrepp och självmord. Det är inte sunt hur det ser ut idag och om inte det sker en förändring så kommer fler fara illa, barn, unga och vuxna oavsett könsidentitet, det är allvar. I boken Allt vi inte pratar om säger opinionsbildaren Ida Östensson:
- Det är orimliga krav som ingen människa kan bära ensam. Därför trängs tårar undan med alkohol. Därför kanaliseras ångest till psykiskt och fysiskt våld mot andra. Därför lämnar många män familj och barn - genom missbruk eller självmord (eller genom att bara sticka). I korthet patriarkatet SUGER för alla.
Vi måste förändra vårt sätt att fostra och möta unga killar när det kommer till känslor. De måste få använda, de måste få känna och de måste få bejaka känslor som rädsla,oro och smärta. Kort sagt att få vara människa med allt vad de innebär.
Jag minns hur min pappa sen berättade hur hans svar hade fått männen på jobbet att stanna upp. Plötsligt kom det, en efter en sa “vet du vad, jag mår inte heller så bra”. Kafferasten slutade med att männen pratade öppet med varandra om sitt mående. Män pratade om sin smärta och sina svårigheter. Vem vet, kanske var de första gången som några vågade öppna sig fullt ut för och inte blev hånade?
Böcker som talar om psykisk ohälsa och mansideal:
Allt vi inte pratar om av Ida Östensson och Thor Rutgersson
Med uppenbar känsla för stil av Stephan Mendel-Enk
Vill du ha någon att prata med?:
Under Kevlaret är en ideell förening som arbetar mot machokultur samt förebyggande, opinionsbildande och stödjande för killars psykiska hälsa.
Stödchatt - Öppen onsdagar och söndagar kl 20 - 22.
“Vår chatt ska vara en trygg plats för alla killar som känner att de behöver någon att prata med om sitt mående, sina tankar eller livet generellt. Tveka inte att ta kontakt om du känner att du behöver eller bara är nyfiken - med oss kan du prata om precis allting! Våra volontärer har avgett ett tystnadslöfte och det går självklart bra att vara anonym. “
Barnens rätt i samhället (BRIS)
Barnens telefon: Alla dagar klockan 14.00-21.00. Telefon: 116 111
Vuxnas telefon – om barn: Alla vardagar klockan 9-12. Telefon: 077-150 50 50