• EQUALIZER MAGAZINE

"MED DRÖMMEN SOM KOMPASS"

Skribent: Naima Farah


Alla bär på drömmar i livet. Vissa drömmer större än andra, några berättar om sina drömmar

men vågar aldrig förverkliga dem fullt ut . Jag har alltid varit intresserad av individer som vet

vad de vill. Personer som sätter upp mål och testar sig fram för att nå fram till sina drömmar.

Frågan hos mig har alltid varit – vad är det som får dessa människor att veta vad det är som är rätt för just dem? Vad är det som jag - och kanske du - inte lyckats få svar på ännu?

Framgång är något som vi alla, på ett eller annat sätt, vill uppnå. Ordet tolkas olika från

person till person och jag frågar mig själv väldigt ofta, vad är framgång? För vissa kan det

vara att ha en stor kärleksfull familj, medan det för någon annan kan handla om att leva ett

tryggt och lyckligt liv. Oftast brukar vi förknippa framgång med makt och pengar, men det

behöver verkligen inte vara så.


Mina föräldrar levde ett underbart i liv i Somalia under 1980-talet. En av min mammas drömmar var att komma in på det bästa universitet i Somalia, men hennes drömmar slogs i spillror när hon en dag vaknade till ett våldsamt inbördeskrig. Än idag är mitt hemland inte detsamma och det är inte bara min mamma som drömmer om att hitta tryggheten igen.



Det finns barn, ungdomar och äldre som ser framgång som något mer än att ha makt och

pengar, för dem handlar det snarare om att våga riskera sina liv för chansen att komma till

en trygg plats. Föräldrar som gör allt i sin makt för att deras barn inte ska uppleva krig eller

misär. Med andra ord, framgång är att överleva och att få känna frihet.

Min största förebild är min morfar, eller professor Caalin (uttalas Alin) som andra kallar

honom. Han var professor i matematik, fysik och kemi. Jag har tyvärr inte fått ärva hans

matematiska intelligensen,dock har hans världsbild påverkat mig och gjort mig till den

kvinnan jag är idag. När livet känns tungt tänker jag på honom och hans kloka ord. En av

sakerna han brukade säga till mig var ’’allt i livet kan du få tillbaka, men alla pengar eller

makt i världen kan inte ta tillbaka tiden du har slösat bort’’. Pengar går, pengar kommer och

vad som går upp kommer ner, men vi kan aldrig vrida tillbaka klockan. Tyvärr lämnade han

jorden när jag bara var sex år gammal men det är intressant hur mycket han påverkat mig

även fast jag var så ung.


En stark kvinna

Endast 25 år gammal förlorade min mamma sin pappa. Hon fick inte tid nog att fälla en tår,

utan hon fick bita ihop och vara en typisk ‘’ strong black woman‘’ - vi ser det överallt. Våra

mammor kämpar och krigar i tystnad för att ge oss ett bättre liv eller vardag. Är det mänskligt att jobba alla dagar i veckan? Är det rimligt, att likt huvudrollerna Olivia Pope och Christina Hawthorne från tv-serierna Scandal respektive Hawthorne, jobba dubbelt så hårt för att kunna accepteras och respekteras som svarta kvinnor?


Jag kom åt en intressant uppsats, skriven av Eveline Versluys som handlar representationen

av svarta kvinnor i film och serier. Innan vi går vidare med berättelsen så kan jag kort tala om

att förr i tiden var det sällsynt att se svarta personer i tv eller film men Sidney Poitier blev denförsta afroamerikanska skådespelaren som vann en Oscar för bästa skådespelare 1964 för sin roll i Lilies of the Field som kom ut 1693, och han är idag en av de mest framgångsrika

skådespelarna som fick mer positiva roller som inte var slav eller analfabet. Svarta skådespelerskor är ännu idag underrepresenterade i film och tv däremot kan vi se hur

svarta män som exempelvis Will Smith eller Jamie Fox numera syns i diverse ledanden roller - trots att vita manliga och kvinnliga skådespelare, i mycket större uträckning ges de största och mest komplexa (och välbetalda) Hollywood-rollerna. Men för svarta kvinnor är hindret dubbelt så högt, om de inte går med på att spela den alltför återkommande rollen som förslavad, hemhjälp, en "baby mamma" eller en "Strong Black Woman.’’


I uppsatsen skriver författaren att stereotypen av ‘’ Strong Black Woman.’’, även känd som "superwoman-syndromet", skapades av afroamerikanska kvinnor själva och en stark svart kvinna är en ensamstående kvinna som varken vill eller behöver skydd av män. Sedan skriver hon att ‘’Strong Black Woman’’ är mycket fokuserad på att göra något ur sitt liv och att lyckas, särskilt på professionell nivå. En annan biverkning av syndromet är vägran av visa känslor för att visa känslor eller söka hjälp anses vara ett tecken på svaghet. Denna personlighets karaktär är mycket närvarande, inte bara i massmedier men även i många kvinnors liv.


Tillbaka till berättelsen och mamma

Framgång för min mamma var att se mina två äldre syskon och mig lyckas i livet. Hon gjorde

allt för att drömma om dagen vi har tagit studenten, körkort och blivit antagen till bästa

universitet. Min mamma levde och lever ännu idag för oss. Hon hade en mall som berättade

för henne att, det lönar sig inte att ta chansen av att studera kultur utan det gäller att studera

till att bli en läkare, en jurist eller ingenjör. Mina två äldre syskon ena som är ett år äldre än

mig är idag leg.sjuksköterska och min äldsta syster endast två år äldre mig är blivande

barnmorska. Min mammas dröm gick till uppfyllelse. Mina syskon lyssnade inte endast på

min mamma utan de hade självklart drömmen av att jobba inom vården men ni förstår grejen.



Jag, Naima. Samhällskritikern, en nyfiken drömmare. Följde mina syskons spår och läste natur i gymnasiet. Hatade alla ämnen förutom ämnen där jag fick tänka och argumentera för mina åsikter och funderingar. De tre åren i gymnasiet lämnade magsår och ilska i mig, men jag lovade mig själv att jag ska studera medie - och kommunikationsvetenskap så fort jag tar

studenten. Sagt och gjort. Efter ett vilsen år i London vågade jag söka till Stockholms

Universitet och blev antagen till kulturvetarprogrammet där jag fick ta examen i medie - och kommunikationsvetenskap. Kunde inte tro på det. Jag vågade aldrig berätta för andra att jag läste kultur för att jag kände fördomen där kultur förknippades med arbetslöshet, media med vithetsnormen och bred nätverk som jag inte hade för fem öre. Kommunikation kunde ingen förstå - vad fan är det jag tar examen i?


Min underbara mamma kunde aldrig gripa vad jag gör på dagarna eller vart jag är på väg men hon valde att fortsätta att tro på mig. "Överlevnadsmallen" hon har applicerat på mina syskon fungerade inte på mig. Att låta mig få luft under vingarna blev hennes befrielse. Sista året i min utbildning kom och det blev dags att fundera på vad jag ska göra efter examen. Min mamma kunde inte låta bli att oroa sig för mig. Kommer jag att bli arbetslös ? Utfryst ur

arbetsmarknaden på grund av min bakgrund och hudfärg. Jag kunde ibland höra oron och

rädslan i hennes röst när vi pratade och det väckte oroa och rädsla hos mig. Jag visste bara att jag älskar det jag studerade och mitt framtida yrke.


Nyfikenheten som drivmedel

Sista terminen i universitet valde jag att göra sex månaders praktik. Av slump hittade jag till The Good Talents som är ett ideal organisation som jobbar med att lyfta unga talanger i Botkyrka och Nacka kommun genom att erbjuda ledarskaps och samhällsentreprenörskaputbildningar . De sex månaderna blev de mest intressanta och händelserika period i mitt liv som tvingade mig att växa som individ men även blivande kommunikatör - fick äran att träffa underbaraste, mest inspirerande ungdomar och mina flexibla arbetsdagar genomsyrade mer kärlek och nyfikenhet för min framtida yrke. I en av mina sista workshops träffade jag min framtida arbetsgivare och när jag minns anade fick jag heltidsjobb som kommunikatör. Alla frågor, funderingar och missförstånd om mitt val av yrke är nästan bortglömt. Min rädsla och oro av att bli arbetslös gick upp i rök. När nyheterna av att jag är anställd som kommunikatör nådde min mamma kunde hon kanske för det första gången på länge drömma för mig.


Frigörelse. Det är när man vågar. När man vågar acceptera att klockan tickar framåt, en

vacker dag inser du att halva ens liv bara är en minne. Lev inte för tillfredställa andras krav

på dig eller samhällets förväntningar. Kärlek, det är du, det finns i dig. Vad du än går igenom

så finns det någon som också går igenom eller har gått igenom liknande resa. Du är inte

ensam! Att aldrig ge upp är att överleva, som i sin tur befriar ens själ när man minst anar.


Här är tips på serier som du kan, med ett kritisk/nyfiken öga, se på. Jag rekommenderar

även att du läser läser uppsatsen nedan:


- Being Mary Jane

- Scandal

- Uppsatsen


#EQUALIZERMAGAZINE

#Perspektiv

#Drömmar

#SvartaMammor

  • Facebook
  • Instagram
  • LinkedIn

© 2018 WENDY FRANCIS

© 2020 SELMA KAPLANOGLU & EVELINA BRAVO