• EQUALIZER MAGAZINE

Intervju med Maydar

Skribent: Emma Thimgren


Foto: Emma Thimgren och Selma Kaplanoğlu

Idag släpper Maydar sin första EP. Med Equalizers Emma Thimgren pratar hon om behovet av att få vara sig själv och vara i kontroll över sitt eget uttryck i en bransch som jobbar efter färdiga mallar.


Hittills har Alexandra Shanahan, namnet bakom aliaset Maydar, släppt ett par singlar. Den nya EPn Fool Me Twice har bearbetats under två år.


– Jag hoppas att den tas emot väl. Det är klart att det är nervöst, men jag är fett nöjd med låtarna, jag har gjort mitt bästa och har lagt ner otroligt mycket jobb. Så det ska bli skönt att släppa den, för nu tar den fortfarande upp all plats i mitt huvud. När jag släppt EPn är den världens, den är inte min längre.


På EPn gör hon upp med flera personer som hon haft en problematisk relation med. Låtarna är som en upprättelsefylld katharsis ur perspektivet från någon som vaknat upp och äntligen ställer sina egna villkor och har hittat självrespekt.

– Man märker på låtarna hur mörkt det har varit. Jag har gått igenom ganska sjuka grejer under en kort tid. Ett förhållande som var väldigt destruktivt som tog all must ur mig, och i samma veva har jag sagt upp kontakten med min pappa. Låtarna har gjorts samtidigt som jag har battlat det.


I det vill hon också hitta ut ur de mönster som byggts upp i generationer.

– Jag har verkligen ältat de här destruktiva strukturerna som många kvinnor hamnar i, i alla fall har typ alla kvinnor i min familj gjort det under flera generationer. Jag har funderat över hur jag ska bryta det, hur jag ska inte ska hamna med en keff kille. Jag har verkligen varit i en period där jag velat göra slut med att tillfredsställa killar för att få bekräftelse.


Även om låtarna till stor del gör upp med patriarkala strukturer är den också en berättelse om hennes förhållande till sig själv, som på låten Lose My Mind.

– Det är det som det alltid kommer ner till när man fastnar i en keff relation. Inte för att jag skyller andras beteende på mig själv... men varför dras jag till någon som egentligen får mig att må dåligt? Jag förtjänar ju bättre men jag låter sådana här saker hända mig för att jag tror att det är kärlek, vilket kanske inte är konstigt egentligen. Det är ju i princip de enda relationerna jag har vuxit upp med och därmed kan jämföra med.


“Jag vill bara kunna vara en person”

I vilken genre man kan placera Maydar är inte självfallet. Men trots låtarnas poppighet lyckas texterna behålla flera lager och tar i ämnen som inte nödvändigtvis hör sådan musik till.

– Man skulle ju kunna kalla det pop, men vad är pop egentligen? Pop är typ allt. Jag vill beskriva det som punk-R&B. Inte för att det finns, men ändå. Det är R&B influerat, men det är också hårt och självsäkert. Jag blandar in ett hårt sound när det kommer till produktionerna och viben, men blandar samtidigt det med det mjuka och sköra.


Foto: Emma Thimgren och Selma Kaplanoğlu

Det var efter att ha blivit uppmuntrad till att söka musikproduktion i gymnasiet som musikskapandet kom igång ordentligt. Sedan dess har hon arbetat med att jobba fram ett sound för projektet Maydar, samtidigt som hon kämpat för att inte ge upp sin egen vision av musiken hon vill göra. En stor anledning till att hon släpper sin musik själv och inte är signad är att hon inte hittat rätt ännu.


–  Det är fett viktigt för mig att inte bli en produkt. Min artistgrej är så himla känslig. Jag tycker om att leka med det typiskt kvinnliga, men samtidigt vara hård och arg och jag har märkt att det lätt misstolkas av många personer i branschen. Så därför känns det softare att göra det själv och förhoppningsvis fattar folk ändå, så småningom. Jag måste känna att det känns bra om jag skulle signa med någon och det har inte gjort det hittills.


Är man en tjej som gör de flesta leden i sin musik själv är det ofta just “tjej” bolagen vill hårdvinkla på. I många möten Maydar gått på slängs termen “girl power” runt och de vill marknadsföra henne som “den coola tjejen”. – Vadå cool tjej? Vet du hur många coola tjejer det fucking finns? Det är inget som är unikt. “Det är så coolt att du producerar och mixar dina grejer och är tjej” säger de och det är så nästan mer tryck på att jag är tjej än på musiken. Det är väl bra att man tycker att det är fett, men när man ska vinkla det som min “artist-usp” så får jag panik.


Det är fett viktigt för mig att inte bli en produkt. Min artistgrej är så himla känslig.

Kvinnliga artister förväntas ofta köra på en grej och bli mallade i en viss karaktärstyp, eller så blir det orimligt stort fokus på utseende.

– Det är bara en del av den fucked up bilden av kvinnor, att antingen är man den coola tjejen eller så är man mjuk och försiktig, det finns inga lager, finns inget “bara vara”. Att vara hård, ha integritet, vara teknisk och prodda men också vara ledsen och sårbar ibland, både sexig men ibland vara ful. Jag vill kunna bara vara en person, och det känns som att killar får så himla mycket mer utrymme i att vara det, även om det tack och lov håller på att förändras.


Alexandra berättar också om hur hennes utseende ansetts minst lika viktigt som hennes talang och kreativitet i möten. Under en videoinspelning säger stylisten att hon ska hålla in magen.

– Det är det som är grejen, att jag inte gör det, för annars tycker inte jag att det är najs att jag är avklädd. Jag vet att jag har lite mage, men... alla har ju typ det? Jag orkar inte vara perfekt, ingen är det. Jag går sönder om jag ska försöka vara det. För att förändra vad som anses vackert i den här världen måste folk våga grejer. Jag tror verkligen att det funkar, och det kommer funka, men man måste bara fortsätta utveckla & pusha den feministiska agendan.


Vad har du för råd till andra som vill hålla på med musik?

– Lägg ner tid. Nörda in dig. Man måste inte ha dyra saker, Youtube is your friend. Lär dig saker och gör det själv. Sen behöver man inte kunna allt, men det är bra att ha en inblick i saker för du kommer bli mer respekterad. Om du verkligen känner att det är det här du vill göra, gör det. Omge dig med bra personer som stöttar din grej, för då kan du också lita på deras feedback. Det är det viktigaste, för det är fett jobbigt när man blir ifrågasatt hela tiden, men du måste samtidigt kunna ta emot kritik för att utvecklas.


Hon understryker en sista gång vikten av att våga visa vad man känner.

– Var tuff och tro på dig själv, men va inte rädd för att vara sårbar. Jag tror att vi kan förändra den här världen om alla bara vågar vara lite mer sårbara. Jag känner mig så himla fånig när jag blir ledsen för saker, men egentligen är det ju inte fånigt?  Alla blir ledsna men visar det på olika sätt, så se din känslighet som en styrka.


Vill du veta mer om MAYDAR?

Följ här och här!

Lyssna här!


#EQUALIZERMAGAZINE

#MAYDAR

  • White Facebook Icon
  • White Twitter Icon
  • White Instagram Icon