• EQUALIZER MAGAZINE

Sagan om Oatly – Från goliat till godtycklig aktivism

Uppdaterad: sep 16

Skribent: Jana Paegle

Foto: Christopher Rusev

Med sin utstickande produktprofil, sina svengelska anti-etablissemangs copys och en personkult till VD —Toni Petersson, är det få som gått miste om havredrycksjätten Oatly. Det numera miljardvärderade företaget gjorde sig kända inte bara i vegankretsar eller i kosmopolitisk folkmun med slogans som “It’s like milk, but made for humans”, “No milk. No soy. No badness”. Utan dessa uttryck kom att kosta företaget 2 000 000 SEK i vite när de gick upp mot Svensk Mjölk i marknadsdomstolen 2015. Oatly förlorade eftersom deras kampanjer tolkades in som “anti-mjölk” och implicerade att komjölksdrickande inte lämpade sig för människor. Detta ansågs strida mot marknadsföringslagen.


Vad som tycktes vara en framgångssaga ur miljö- och rättvisesynpunkt hamnade snabbt på is när Oatly 2016 köptes upp till 30 % av kinesiska China Resources. Oatly hamnade återigen i stormväder denna sommar när riskkapitaljätten Blackstone, som uppmärksammats i bland annat Fredrik Gerttens dokumentärfilm Push (2019) som en rovgirig och starkt bidragande aktör till både ockerhyror liksom allt fler människors instabila bostadssituation. Blackstone gick in i Oatly med en tioprocentig andel (ett miljardbelopp). Bolaget har även skyndat på vräkningar och anklagats av FN för att bidra till den globala bostadskrisen, vilket FN:s bostadsrapportör Leilani Farha påpekat när hon besökte Stockholmsförorten Husby där Blackstone alltså har intressen. Nu har även Välgörenhetsorganisationen Amazon Watch gått ut och meddelat att Oatly inte längre kan betraktas som ett grönt alternativ, och lyfter även dem fram problematiken och kritiken från FN kring riskkapitalbolaget Blackstone, eftersom de menar att “firman [har] tjänat enorma summor på hyresökningar i svensk förort”.


Utöver människorättskränkningar gjorde den grävande publikationen The Intercept en granskning där det uppdagades att brasilianska bolag med Blackstones finansiella uppbackning har haft motorvägsbyggen passerande genom Amazonasregnskogen som sträcker sig hundratals mil. Utan att rent döma det kinesiska företaget som har andelar i Oatly (som förvisso investerar i kolkraft) är det snarare den Kinesiska statens inblandning som bör undersökas närmre och hur dess värderingar förhåller sig till Oatlys etos.

En nästintill Orwelliansk övervakarstat med totalitära sociala kreditsystem och vad människorättsorganisationer klassificerat som ett pågående folkmord på Uigurerna, är det som håller på att veckla sig ur den så kallade folkrepubliken Kina — som havredrycksbolaget har samröre med.

Oatlys VD menade i en intervju med SvD Näringsliv i juli att man ska skrika och förändra inifrån snarare än att ställa sig på sidlinjen. Oatly må ha växt från ett litet bolag till en jätte i livsmedelsbranschen, men om det nu varit ett medvetet och “obekvämt” beslut såsom företaget påstått sig mena (att beblanda sig med Kina och Blackstone) — vad förväntar man sig konkret ska ske när man låter sig köpas upp av oetiska riskkapitalister och Kinesiska staten? En stat som är delägare i investeringsbolaget China Resources, har onekligen betydligt mer köpkraft och förhandlingsmakt än ett havredrycksföretag. Detsamma gäller Blackstone, ett massivt bolag som FN-representanter menar kränker människorättsprinciper med sina rovgiriga strategier där de har kapital nog att köpa upp massiva bostadskomplex över hela världen, renovera dem och chockhöja hyror.


Att tro att Oatly kan stå upp mot företag kopplade till Kinesiska staten är också naivt eftersom det i förra året uppmärksammades under Hong Kong-protesterna att Kinesiska staten lade ut en talande annons i “oberoende liberala” Dagens Nyheter där det styrande kommunistiska partiet hävdade att de utan tvekan kommer att återhämta sig, för att avsluta helsideannonsen med ett “det gör vi alltid”.


En nästintill Orwelliansk övervakarstat med totalitära sociala kreditsystem och vad människorättsorganisationer klassificerat som ett pågående folkmord på Uigurerna, är det som håller på att veckla sig ur den så kallade folkrepubliken Kina — som havredrycksbolaget har samröre med. Visst, kan man då tala om de starka symbolvärden som Oatly understrukit, men ger man styrelseposter åt företag backade av människorättskränkande stater med antidemokratiska värderingar och aktörer som bokstavligen går emot ens eget mantra och aktivism kring hållbarhet är det kanske rimligt att påstå att Oatly gått från goliat till godtyckliga i sin “aktivistiska” affärsmodell. Med kolkraft, renovräkningar, människoliv och regnskog på spel blir upptryckta koldioxidutsläpp på kartonger liksom hävdandet att “goda saker skapas av friktion” tämligen uppenbart gnistor som antänder företagets anseende. Att göra “kapitalet grönt” luktar surt när planeten och den globala demokratin brinner och lyser rött.


  • Facebook
  • Instagram
  • LinkedIn

© 2018 WENDY FRANCIS

© 2020 SELMA KAPLANOGLU & EVELINA BRAVO