• EQUALIZER MAGAZINE

Simhallen

Skribent: Stella Lyssarides

Jag är en syster, en dotter, en flickvän. En vän, en kattägare, en student. En kvinna, en granne, en medborgare. Men när jag simmar är jag bara jag.


Stora bassängen i simhallen gurglar tyst när vattnet silar ner i golvbrunnarna. Väggarna pryds av stora mosaikblommor. Klorvattnet känns lent och svalt mot kroppen. Allt det blåa och symmetriska ger en lugnande effekt. Simlinorna som delar av banorna liknar hawaiikransar i sina kulörta färger. Här finns bara jag. Och några till. Jag känner igen dem och de känner igen mig. Våra blickar möts i ett simtag ibland men vi talar aldrig. Trots det, så vet de hur snabbt jag simmar, hur länge och vilken färg på baddräkten jag har. Utan att veta någonting mer om vem jag är. Det är en anonymitet som jag trivs med.


När jag simmar så existerar bara jag. Det är kanske den enda stunden under veckan som jag inte öppnar munnen på över en timme. Jag varken vill eller behöver. Istället njuter jag av mitt eget sällskap i tankarna. Jag räknar längderna eller planerar veckan. Eller så tänker jag inte på något annat än min egen andning och simtagen. Det är meditativt, helande på något vis.


Simhallen kan likt ett kyrkorum fyllas av ekande röster för att sedan bli knäpptyst. Samma allvarliga stämning som i den grek-ortodoxa kyrkan i Lefkara, där jag döptes. Där är taket målat blått med vita stjärnor. Om söndagsmorgnarna sitter byborna i kraftiga trästolar, står upp vid evangelieläsningarna. Väggarna pryds av hemlighetsfulla fönster och ikoner som man kysser när gudstjänsten är över. Här är taket vitt. Jag kysser ingenting när jag lämnar simhallen. Men stämningen i de olika rummen överensstämmer. De efterlämnar samma slags känsla.


Jag cyklar hem. Bort från simhalls-jaget och hem till allt annat som jag är. Systern, dottern, flickvännen. Jag funderar över simningen. Hur den ger utrymme för jaget. Hur mycket jag tycker om det, att vara själv utan att känna mig ensam. Hur simhallen inger en nästan religiös känsla av lugn och stillsamhet. Hawaiikransarna dansar på ytan. Där finns bara jag.


  • Facebook
  • Instagram
  • LinkedIn
  • Spotify